Jakob Vilimovitj Bruce (1670-1735), greve, rysk general, var son av en skotte som till Ryssland invandrade på 1650-talet. Han egnade sig tidigt åt matematikens studium, vilket han sedan ängnade hela sitt liv, han blev 1698 ingenjörofficer och gjorde efter slaget vid Narva 1700 tjänst såsom generalfälttygmästare och inlade synnerligt stor förtjänst om det ryska artilleriets utbildning. 1705 blev han generallöjtnant. Bruce var med vid Schltissel-burg 1702, Nyenskans 1703, Narva och Ivangorod 1704, Kalicz 1706, Ljesna 1708, där han kommenderade vänstra flygeln, Poltava 1709, Eiga 1710 och Prut 1711, kommenderade de förenade rysk-dansk-sachsiska arméernas artilleri i Pommern och Holstein 1712-1713 och slutade därmed sin krigarbana. Bruce utnämndes 1717 till president i bergs- och manufakturkollegiet samt till senator. Han skickades såsom förste minister 1718 till kongressen på åland och sedermera till underhandlingen i Nystad, där han var med om att underteckna freden 30 augusti 1721. Bruce lämnade 1726 statstjänsten och dog på ett av sina gods 19 april 1735. Han utgav och översatte åtskilliga läroböcker i sin vetenskap.