Dagen efter fältslaget vid Poltava beordrade tsar Peter I begravning av döda officerare och soldater i två separata gravar nära varandra. Alla ryska regementen ställde upp vid gravarna för att hedra de stupade soldaterna. Efter begravningsgudstjänsten uppfördes en hög jordkulle över den gemensamma gravplatsen.
  Enligt gammal sed placerade tsar Peter I ett stort träkors på toppen. Sammanlagt jordfästes 1345 soldater i graven. Den förändrades inte förrän 1894, när ett beslut togs av tsar Alexander III om att skapa ett minnesmärke för att hedra minnet av de stupade ryska krigarna. Detta monument, i form av ett granitkors ovanpå gravarna, invigdes och helgades den 11:e september 1895 i närvaro av tsar Alexander III.
  På den östra delen av korsets fundament finns följande text ingraverad: "Brigadgeneral Felengheim, överste Nechaev och Lov, överstelöjtnant Kozlov, major Kropotov, Erst och Gelt är begravna här. 45 officerare, 1 293 meniga och korpraler, totalt 1 345 ryssar är begravna här". På motstående sida av monumentet finns inskriptionen: "Gudfruktiga soldater förlorade sitt blod här den 27:e juni 1709". Det tunga granitkorset började emellertid sjunka.
  År 1906 togs därför ett beslut om att öppna graven och förstärka grunden till monumentet samt att bygga ett litet gravkapell inuti gravkullen. Detta genomfördes 1907, varvid gravkapellet tillägnades S:t Peter och Paul. Återställandet av monumentet slutfördes 1909 inför 200-årsjubileét av fältslaget. Inga svenskar är således begravda här, trots att graven ibland lokalt benämns "Svenska graven".