Fredrik IV av Danmark, (*11 oktober 1671 – †12 oktober 1730) var kung av Danmark och Norge från 1699 till sin död. Frederik IV var son till Christian V och Charlotte Amalie av Hesse-Kassel. Under större delen av F:s regenttid var Danmark engagerat i det stora nordiska kriget (1700-1721) med Sverige. En första dansk aggression 1700 slutade med en svensk invasion och hot från Europas västliga sjö makter. År 1709 gick Danmark åter in i kriget uppmuntrade av det svenska nederlaget vid Poltava. Frederik IV förde befälet över de danska trupperna under slaget vid Gadebusch 1712, som slutade med en stor svensk seger. Svenskarna tvingades dock att söka skydd i det prosvenska hertigdömet Holstein-Gottorp, där de hårt pressade av hunger och sjukdomar måste kapitulera (Tönningen) 1713. Danskarna återetablerade därmed sitt herravälde i Schleswig-Holstein, men lyckas inte återta sina förlorade områden i södra Sverige.
    Frederiks viktigaste reform var avskaffandet av det så kallade Vornedskabet 1702, en form av flyttningsförbud och livegenskap som hade införts för bönderna på Sjä land under medeltiden. Hans ansträngningar var emellertid till stor del förgäves enär ett liknande system, Stavnsbåndet, introducerades 1733 för att bland annat tillgodose soldatutskrivningarna.
    Efter kriget blomstrade handel och kultur. Den första danska teatern, Lille Grönnegade, skapades och den store dramatikern Ludvig Holberg började sin karriär. även kolonisationen av Grönland påbörjades av missionären Hans Egede. Politiskt var denna period präglad av kungens kontakt med bland andra sin sista drottnings holsteinska släktingar och av sin ökande misstro mot adeln.
    Under Frederik IV:s regenttid drabbades Köpenhamn av två katastrofer: pesten 1711 och den stora branden i oktober 1728, vilken förstörde huvuddelen av den medeltida staden. Kungen hade övertygats av astronomen Ole Rømer att införa den gregorianska kalendern i Danmark-Norge 1700. Dennes observationer och beräkningar tillhörde de skatter som förstördes av branden. Frederik IV, som två gånger besökt Italien, lät bygga två lustslott i italiensk barockstil: Frederiksbergs slott och Fredensborgs slott, båda betraktade som monument över slutet på det stora nordiska kriget.
    Frederik IV ansågs vara en ansvarskännande och flitig man, samt är ofta betraktad som den mest intelligente av Danmarks envåldsmonarker. Han tycks ha behärskat fö rmågan att förbli oberoende av sina ministrar. Frederik IV saknade allt intresse för akademisk kunskap, men var en kulturens gynnare, särskilt avseende konst och arkitektur. Hans största svagheter var förmodligen nöjeslystnad och stora intresse för kvinnor (han är den ende danske kung som ingått tvegifte), vilket ibland gjorde honom distraherad.
    Under sina sista år drabbades Frederik IV av sviktande hälsa och privata sorger som drev honom mot pietismen. Denna form av tro blev allmänt förekommande under sonens regenttid. Vid sin död 1730 begravdes Frederik IV i Roskilde domkyrka.