År 1999 återfanns en stor samling av foton från Poltavas stridsfält i Krigsarkivet, Stockholm. Fotografierna var tagna av två svenska officerare: Karl Bennedich och Frey Rydeberg, vilka besökte Poltava sommaren 1911 på uppdrag av den svenska generalstaben. Deras mål var att finna huvudsakliga begravningsplatser för de svenska soldater som stupat i slaget, och märka ut dessa på kartor. De hade också uppgift att genomföra en topografisk kartläggning av stridsfältet. Det är välkänt att alla döda svenskar omgående begravdes i ett stort antal sumpiga sänkor, och att några tillfångatagna präster förrättade begravningsgudstjänst. Den svenska arméns totala förluster beräknas till omkring 9 000 man. På det tidiga 1900-talet hade dessa begravningsplatser fortfarande inte lokaliserats. Ryska myndigheter beviljade snabbt de svenska officerarna tillstånd att utföra undersökningarna. Alla nödvändiga dokument ordnades av viceguvernören i Poltavaprovinsen, Bibikov. Rydeberg och Bennedich lyckades finna huvudbegravningsplatsen, tack vare aktivt stöd och hjälp från chefen för mentalsjukhuset, doktor Alexander Maltsev som var mycket intresserad av militärhistoria. Han försåg också de svenska officerarna med arbetskraft. Snart fann man många människoben och skallar, mestadels skadade av svärd och kulor, på ett djup av 1,5 m nära byn Maly Budischi. Det visade sig att undersökningen hade avslöjat huvudbegravningsplatsen för soldaterna från Västmanlands regemente, Närke-Värmland regemente, Upplands regemente, Kalmar regemente och många andra enheter i den svenska armén. En annan begravningsplats upptäcktes nära byn Malye Pavlenki. Några ben och skallar fördes till Sverige för detaljerad vetenskaplig undersökning. Senare blev dessa kvarlevor begravda på kyrkogården i Vadstena. År 1927 publicerade Karl Bennedich ett bokverk i fyra volymer om slaget vid Poltava. Den svenske löjtnanten ansåg att uppgiften för hans generation var att resa ett gravmonument på den sista viloplatsen för Karl XII:s modiga krigare.