Axel Gyllenkrok (1665–1730), son till Anders Gyllenkrok, friherre, krigare, född 18 augusti 1655 i Åbo, död 17 september 1730 på Svenstorp i Odarslös socken, Malmöhus län. Han gick tidigt i krigstjänst, blev 1696 kapten vid livgardet till fots, sårades vid Narva och Düna och blev 1701 major vid gardet och generalkvartermästarlöjtnant. Han förde i slaget vid Klissov 1702 en av livgardets fyra bataljoner, fick 1703 befälet över fortifikationsfältstaten och blev 1706 överstelöjtnant vid gardet samt generalkvartermästare i fält. Vid svenskarnas inmarsch i Sachsen ledde han besättandet av Leipzig. Under Karl XII:s fälttåg mot Ryssland och operationer i Ukraina 1707-09 hade Gyllenkrok att särskilt sörja för truppernas förläggning och underhåll. Efter Poltava följde han med konungen över Dnjepr till Bender. Därifrån sändes han med en liten avdelning (det uppges 300-400 man) reguljära trupper, varav de flesta var sårade och bara 160 verkligen stridsdugliga, samt därtill 900 zaporoger, mot polska gränsen för att söka förbindelse med den svenska här, som under general Krassows befäl stod i Polen. Detta för att förbereda Karl XII:s återvändande till Polen. I staden Czernowitz i Moldau (på dåvarande turkiskt område) överfölls han emellertid av en överlägsen rysk avdelning och kapitulerade 24 september 1709. Enligt den Gyllenkrok åtföljande fortifikationskaptenen H. Schultz minnesanteckningar till defensionsdeputationen (”försvarsrådet”) 1723 skulle avsikten med expeditionen varit att lura ryssarna att begå en våldshandling på turkiskt område. Mot uppgörelsen fördes officerarna till det inre av Ryssland. Gyllenkrok hölls en tid i så sträng arrest i Moskva, att han blev sinnessjuk (mars 1712). Senare fördes han liksom flertalet fågna officerare från Moskva. Som hans senare uppehållsort nämnes Voskresenskij. 1722 återkom han till Sverige, blev samma år generallöjtnant samt 1723 landshövding i Göteborgs och Bohus län. 1727 upphöjdes han till friherreligt stånd. Hos omvärlden har Gyllenkrok blivit känd mest genom sina båda berättelser om Karl XII:s marsch mot Ryssland och om slaget vid Poltava.