Carl Gustav Rehnsköld (1651-1722), militär. Född den 6 augusti 1651 i Greifswald, i dagens norra Tyskland, som tidigare tillhörde Sverige och dog den 29 januari i Mariefred i Sverige . Hans far hette ursprungligen Gerdt Kewenbringk, född i Holland, men blev svensk adel och regeringsråd i Pommern, med namnet Rensköld. Karl Gustaf R studerade i Universitet i Lund, under ledning av Samuel Pufendorf och blev fänrik (underlöjtnant) 1673 vid Närke-Värmlands Regemente och år 1677 löjtnant vid Riksänke-drottningens Livregemente till häst. Han överfördes till Upplands Regemente den 20 juli 1675 och den 12 februari till det Kungliga Gardet. Vid slaget i Halmstad i januari år 1675 utmärkte sig Karl Gustaf Rensköld och befordrades till ryttmästare och deltog sedan samma år i slaget i Lund den 5 december 1676. Efter detta blev han major och befordrades till snabbt för tapperhet till överstelöjtnant, efter slaget i Landskrona den 5 november 1677. Han befordrades till överste för Tyska Livregementets infanteri den 22 juni 1689. Då indelningsverket omorganiserades, deltog Karl Gustaf Rensköld i planeringsarbetet Då arvfursten till Holstein- Gottorps styrkor tågade till Nederländerna (Holland), deltog Karl Gustaf Rensköld i slaget i Lenze den 18 september 1691. Han återvände till Sverige och blev överste vid Norra Skånska Kavalleriet den 9 maj 1693. Efter detta blev han generalmajor av kavalleriet 27 juli, 1696. Kort härefter blev han generallöjtnant av kavalleriet och generalguvernör i Skåne den 7 juli 1698. Redan den 8 juli upphöjdes han till friherre. Vid Stora Nordiska Krigets utbrott år1700,blev Rensköld kung Carl Xll främsta militära rådgivare, ty han hade lång militär karriär. Rensköld deltog i landstigningen i Humlebäck i Danmark år 1700 och sedan vid slaget i Narva den 20 november år 1700, som han troligen hade planerat. Härefter deltog han i övergången vid Duna och ledde den Svenska högra flygeln vid slaget i Klissov den 9 juli 1702. Under slagen i Polen förde Rensköld befälet över olika avdelningar av huvudarmén. Han var troligtvis den ende i kung Carl Xll närmaste krets, som kände till kungens detaljerade planer, samt om det allmänna läget. Den 17 april 1703 blev Rensköld utnämnd till general av kavalleriet. år 1705 var han ledare för den Svenska armén, som avstängde Polen västerut och deltog i slagen i Warschava och Grodono. Han organiserade en omfattande spaningsverksamhet och kände i god tid till den Polska general Schulenbergs anfall västerifrån och Polska kung Augusts anfall i öster vid Grodino. General Rensköld lyckades locka general Schulenberg till staden Fraustadt, där de sachsiska trupperna blev besegrade den 3 februari 1706. Efter detta utnämndes Karl Gustaf Rensköld till Marskalk och kungligt råd. Han utnämndes till greve den 21 juli 1706.Han deltog i planeringen av det Ryska fälttåget. Vid slaget i Poltava den 27 juni 1709, ledde marskalk Rehnsköld, som hade den högsta militära graden ,hela den Svenska armén, ty kung Carl Xll hade sårats i foten den 17 juni. Vid detta slag blev marskalk Rehnskölds trupper besegrade och han själv blev fånge. Han placerades av tsar Peter I tillsammans med greve Piper i Moskva och skötte om de Svenska krigsfångarnas ärenden. Han blev utväxlad från krigsfångenskapen år 1718 och deltog sdan i kung Carl Xll krig mot Norge. Efter detta ledde han framgångsrikt kriget mot Danmark. Efter det Stora Nordiska Krigets slut, tillhörde marskalk Karl Gustaf Rensköld i den s.k. ”Rådskammaren” efter kung Carl Xll död. Det var han, som vid kung Fredrik I kröning år 1721, placerade kronan på hans huvud. Vid en resa till Kungsör, insjuknade Karl Gustaf Rensköld snabbt i feber och dog sedan hastigt av ett gammalt sår, som han fått vid slaget i Viprek år 1706, den 29 januari 1722.