Carl Gustav Roos (1655-1722), generalmajoren och friherren föddes den 25 december 1655 i Västergötland. Hans föräldrar var ryttmästaren Gustaf Eriksson Roos af Hjelmsäter och Kristina Svinhufvud. Roos började sin militära bana 1674 som volontär i den kejserliga tyska armén vid fältmarskalklöjtnanten de Grancs regemente. Detta regemente sändes till trakten av Rhen för att hjälpa holländarna i deras krig mot fransmännen. Roos kom att deltaga 1675 i fältslaget vid Trier och 1676 i belägringen av Philipsburg (på östra stranden av Rhen mellan Mannheim och Karlsruhe). Roos återvände till Sverige och blev 1677 andre löjtnant vid änkedrottning Hedvig Eleonoras livregemente till häst. Han fortsatte vid Livgardet där han blev löjtnant 1678. Roos avancerade i sitt officersyrke och han utnämndes 1686 till major vid Skaraborgs regemente och till överstelöjtnant 1696 vid Erik Soops regemente i Riga. Carl Gustaf Roos blev 1701 regementschef och överste för Närke-Värmlands regemente. Efter utförda bedrifter blev han 1705 friherre och 1706 generalmajor. Carl Gustaf Roos deltog i Karl XI:s danska krig som slutade 1679. Roos kom att deltaga i alla Karl XII:s fälttåg fram till och med Poltava 1709. I slaget vid Narva 1700 utmärkte han sig för att i spetsen av en fåtalig trupp ha anfallit ryssarnas förskansningar. Han deltog i övergången af floden Düna, slaget vid Kliszow, drabbningen vid Frauenstadt och i slaget vid Poltava. Där förde han befäl över en infanterikolonn om sex bataljoner vilken kom att skiljas från armén i övrigt och han tvingades kapitulera. Vid kapitulationen i Perevolotjna tvangs han ge sig fången åt ryssarna. Roos tillbragte sin fångenskap i Kasan i det inre av Ryssland. Han frigavs efter freden i Nystad 1721, men dog under återfärden till Sverige, i åbo 1722. Carl Gustaf Roos innehade från 1704 överstebostället åkesberg, som ligger på en halvö i sjön Hjälmaren. åkesberg var hem för honom och hans andra hustru Magdalena Kristina von Nooth. Hans första hustru var Kristina Maria Sparre af Rossvik.