Berndt Otto Stackelberg (1662-1734), Svensk militär och friherre Han föddes i Reval (Tallinn) i dåvarande Estland, som då var en del av det Svenska Riket. Han levde sin ungdomstid på familjens gods ( stora gård) på ön Ösel (Den sydliga ön på Estlands väst-kust, nu benämnd Saaremaa) Hans föräldrar var generalguvernören på Ösel, Wolter Stackelberg och mor Helena von Liewen. Bernt Otto Stackelberg inträdde i Svensk militärtjänst år 1685 och fortsatte i Holländsk militärtjänst under åren 1688-1690. Han fortsatte i Fransk militärtjänst åren 1690-1696. Under sin vistelse i Holland och Frankrike, deltog han i 4 fältslag och belägringar. Han återvände till Sverige före det Stora Nordiska Krigets utbrott Han utnämndes till generaladjutant den 12 juli 1700 och överste den 11 mars 1702 för Björneborgs Regemente i Finland. Kommendör för den högra flygeln vid slaget i Jakobstadt (i dagens Lettland) den 24 juli 1704 och deltog vid belägringen av fästningen Birsen (i nuvarande Litauen) den 14 september samma år. Han var kommendör för den vänstra flygeln och inledde slaget vid Gemaurerthof (i dagens Litauen) och befordrades efter detta till generalmajor. Stackelberg ledde försvaret i Kurland (i dagens Lettland och Litauen), under den tid general Lewenhaupt var i tjänst i Riga. Vid slaget och vid övergången av floden Lessna den 29 september, ledde generalmajor Stackelberg infanteriet. Han ledde även arméns övergång vid floden Desna. Vid stormningen av staden Veprik i östra Ukraina, ledde Stackelberg de svenska trupperna under tiden 24 december 1708 till den 7 januari 1709. Vid detta slag blev han sårad. Han ledde en av de 4 kolonnerna vid slaget i Poltava den 28 juni 1709 och blev under detta slag krigsfånge hos de ryska styrkorna. Han deltog i tsar Peter den Stores triumftåg i Moskva i dec 1709 och hölls, som krigsfånge i Moskva under åren 1709-1719. Han utväxlades till Sverige hösten 1719 och befordrades till generallöjtnant den 14 februari 1720, samt till general av infanteriet den 12 april 1722. Stackelberg blev naturaliserad Svensk Adelsman introducerades i Riddarhuset i Stockholm år 1726. Han blev stamfader för den friherrliga ätten Stackelberg. Den 11 juli 1727 blev han friherre och befordrades samtidigt till fältmarskalk. Han dog i Åbo i Finland den 28 juli 1734. Han gifte sig i Reval (Tallinn i Estland) den 6 juli 1696, med friherrinnan Margareta Maydel (1681-1767). Hon dog på sin gård Brolista i Össeby socken (i dagens Össeby-Garn) norr om Vallentuna i Stockholmsområdet. De hade 8 barn av vilka Bernt Otto d.y, blev fältmarskalk och sonen Wolter Reinhold blev general och upphöjd i grevligt stånd.