Förslag om att resa ett monument till minne av de stupade svenska soldaterna på stridsfältet framfördes första gången i Sverige av major Claus Grill. I sin utbytestjänstgöring i ryska armén hade han ofta besökt Poltava och stridsfältet.
  I en artikel publicerad 1902 gjorde han ett upprop för allmän insamling. Hans idé att resa ett minnesmärket på den sista viloplatsen för Karl XII:s soldater stöddes av HMK Oscar II, men skapade en het debatt i pressen. Medan en skribent ansåg idén skamlig, vädjade en annan för att de fallna soldaterna förtjänade ett kors på den sista viloplatsen.
  Vid den här tiden hade den berömde skulpturprofessorn Theodor Lundberg utformat och ställt ut en modell till monument. Minnesmärket föreställde Sveriges moder Svea övertäckande sin fallne son, fortfarande hållande ett brutet svärd, med den svenska flaggan. På monumentets fundament fanns en skylt: "Till fallna söner från moderlandet". Lundbergs staty blev inte godkänd av myndigheterna för att resas på stridsfältet. I stället avtäcktes minnesmärket i närvaro av HMK Oscar II framför Armémuseet i Stockholm den 6:e november.
  Strax efter att 5 000 kronor insamlats från hela Sverige beställdes en stor granitsten (6 m hög, 20 tons vikt) från Vöneviks stenbrott i Småland. Text på svenska respektive ryska ingraverades på front- respektive baksida: "Åt minnet af svenskar fallna här 1709 reste landsmän denna sten 1909". Den svenske industrimannen Emanuel Nobel, som exploaterat oljekällor i Baku, åtog sig ekonomiskt ansvar för leverans och installation av minnesmärket.
  Minnesmärket invigdes den 2:a juni 1909 nära byn Pobyvanka utan ceremonier. En liten artikel om händelsen "De svenskes vård öfver stupade svenska hjältar" publicerades i Stockholms Dagblad den 7:e juli 1909. En restaurering av monumentet möjliggjordes 2004 genom en donation av Tetra Pak.